Tänk så bra man kan må av att ha någon nära. Och då menar jag inte i sina armar utan bara i samma rum. Marcus ligger förtillfället i min säng, han sover. Jag kan inte önska något annat just nu, jag har allt känns de som. Jag ler när jag ser på honom, han är de finaste jag vet.
//Louise
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar