Jonna och jag träffades första gången då vi började samma klass på gymnasiet. Coola tjejen med hiphopstil, och som jag insåg med åren att hon hade mycket mer än så.
Vår plats i skolan va cafeterian, garanterat. Där satt vi på raster (ibland på lektionstid...), diskuterade de mest konstiga sakerna mellan himmel och jord, vi delade idéer och skapade små föreställningar genom att rita skriva och vara allmänt konstiga. Jag älskade de.
I trean började vi på keramik där vi (vad jag förstått i efterhand) hade en idé om att utveckla vår kreativitet, men blev istället.. populära genom att komma sent, komma i danskläder anfådda och svettiga, prata öppet och avslappnat med varandra, läraren och de andra som va där. Så de blev nog inte riktigt om vi tänkt oss.. Men jag tror ingen någonsin glömmer oss! och de känns riktigt bra.
Jag saknar den fantastiska härliga människa som Jonna alltid varit. För att inte glömma, coola. Jag önskar vi sågs mer, de gör jag. Först och främst önskar jag att hon ser dethär.
Jag har inte ens hennes nummer kvar?
Jag blir glad när jag tänker på dig Jonna.
//Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar